Min sexårige (snart sjuårige) son har skrivit i sin dagbok under de senaste två månaderna. Vi har märkt en stor skillnad på honom. Han är mer pratig, mer öppen och bäst av allt, han ber om kramar. Det här är en pojke som föddes självständig, som är väldigt kärleksfull men som inte gillar beröring och som förklarar sin kärlek på papper och inte personligen. Jag tror verkligen att dagboken för oss samman och höjer hans medvetenhet om sina känslor. Tack.